En egen konströrelse

Konst, hantverk, design. Kropp, objekt och rum, kultur och natur. Prisbelönta konstnären Åsa Jungnelius rör sig mellan olika sammanhang, mellan Stockholm och Småland, men hela tiden med samma fråga i fokus: Hur kommunicerar vi med materialen?

Text: Johan Jarnewing | Foto: Karl Nordlund

Sedan 2012 är hon lektor vid Konstfack i Stockholm. Hon har precis lanserat en lampa för Belysningsbolaget och är med och driver The Glass Factory i Boda glasbruk. Under projektnamnet Residence in Nature utforskar hon just nu vad som egentligen är naturligt och hur ting blir till.

Jag frågar hur hennes eget konstnärskap blev till.

– Fallenheten för att uttrycka sig genom material och med hög röst har jag alltid haft; kanske hänger det ihop med min dyslexi. Så estetiken är ingen slump i mitt liv, men att glaset blev mitt uttryck var det. Det bara blev så. Jag var 17 och hamnade på Riksglasskolan i Orrefors.

En tonåring med attityd från storstan kommer till bruksorten på landet. Det låter som att det är upplagt för konfrontation?

– Mötet med materialet gjorde intryck på mig. Det hårda arbetet och samarbetet. Glasblåsarkonsten är sjukt svår att lära sig. I Orrefors har konsten gått från generation till generation och finns nedärvd i samhället. Det fick jag respekt för, det och den extrema närvaron. Du är alltid i rörelse när du blåser glas, du agerar direkt i materialet.

Det var inte bara sjuttonåringen som tog intryck, Åsa Jungnelius har satt sitt tydliga avtryck på glaskonsten sedan dess.

I sitt konstnärskap kommenterar hon jämställdhet och jobbar med feministiska frågeställningar. Verken ”Snippan” och ”Makeup” är bara två exempel.

– Jag undersöker hur vi skapar våra identiteter. Hur blir man till i ett konsumtionssamhälle?

I din senaste utställning – ”Moder Jord” på Kalmar Konstmuseum – tar du ett steg från staden till skogen, från det urbana till rurala, har det ändrat dina frågeställningar?

– Jag är jag. Det är alltid samma kärna. Jag försöker picka hål på invanda mönster för kön, makt och hierarkier. Det är lika påtagligt i skogen som i staden, om än inte lika uppmärksammat.

Är det något du undersöker vidare i ditt pågående arbete?

– Ja, ”Residence in Nature” handlar om vad som är naturligt och vad som är fabricerat.
Småland har en fantastisk lång historia av tillverkning, men vad blir kvar när mer och mer outsourcas? Vilka märken lämnar industrialiseringen och folkhemmet efter sig? Vad är naturligt när skogen till största del är odlad?

I väntan på ”Residence in Nature” kan du möta Åsa i The Glass Factory där hon driver verkstadsdelen, eller se hennes senaste glasdesign för Kosta Boda.

www.asajungnelius.se
www.theglassfactory.se