Från trädtopp till trädtopp i 70 knyck

Sväng av väg 31 mellan Vetlanda och Lenhovda. Samtidigt som däcken börjar knastra mot gruset skvallrar en träskylt om att den här avstickaren inte är någon vanlig skogsutflykt: ”Zipline 2 000 m”. Snart har du korsat Sågebäcken och närmar dig en tur mellan trädtopparna du sent ska glömma.

Text: Johan Jarnewing | Foto: Superstudio

På ren svenska är zipline en linbana där du hänger i en sele och känner fartvinden direkt i ansiktet samtidigt som blicken vilar över träd, sjöar och raviner; en sann känsla av frihet.

Hos Little Rock Lake finns två banor. En svart för mer avancerade åkare och en blå, mer familjeanpassad. Väljer du den långa banan åker du 1,5 km mellan 11 stationer. Längsta sträckan är 370 meter och då passerar du över sjön Värgöl i 70 km/h. Om tanken svindlar, väljer du den kortare banan och njuter av naturupplevelsen, kanske på en tandemtur med barnen (från 7 år).

Säkerheten kommer först

Det är en månad kvar till premiären. Jag har blivit lovad en provtur och vi börjar med att gå banan runt.

– Det är en säkerhetsfråga. Vi vet inte om någon nyfiken varit här under natten så en daglig rutinkontroll är faktiskt ett krav. Vi är extremt noggranna med säkerheten och hela anläggningen ska besiktigas av ett oberoende företag. Det är vi unika med, säger Jonas. Han vet vad han pratar om. I det civila jobbar han med pyrotekniska effekter och har bland annat armén på kundlistan. I båda fallen gäller det att förebygga alla risker och att aldrig slarva.

Drömmen om naturturism på en ny nivå

Idén om en egen ziplinebana fick Jonas sent i livet, men drömmen om att jobba med naturturism har han burit med sig sedan skogsbruksskolan.

– Hemma från Thailand började jag dra i lite trådar och stötte ihop med Håkan Blad. Han var nybliven pensionär, sugen på att göra något och lika galen som jag. Han gick in som delägare och vi började leta efter rätt plats.
Kommunen, länsstyrelsen och skogsbolagen. Alla var hjälpsamma och snart hade duon hittat hem.

– Jag kände direkt igen den här platsen. För 30 år sedan hajkade jag i närheten och jag mindes ravinen. Då kunde vi inte ta oss över den, nu såg jag chansen att kunna åka zipline över.

I vargens spår

På väg upp mot ett av tornen passerar vi ett stenröse och på trädet sitter en skylt: ”Varglya”.

– Det här är vildmark och folk har sett vargar stryka omkring. Här finns också ett otroligt fågelliv. Tjädrarnas lek kan bli ett event i sig.
Jonas har sina rötter här i Braås, men kan ändå se det spektakulära i naturscenariot som omger oss. Efter alla resor har han insett hur exotiska och äventyrliga skogarna här hemma kan vara.

Ett rum med utsikt

Tillbaka vid anläggningen klättrar vi upp i starttornet. Det är påbyggt med en utsiktsdel och en våning för övernattande gäster.

– Skycamping kallar vi det. Materiellt är det spartanskt men upplevelsen att sova högt över skogen och höra djuren om natten är en exklusiv lyx. Det finns bara plats för två gäster per natt. Perfekt för dig som sovit på ishotellet och vill prova något nytt. Tvåhundra kronor billigare per natt är det också.

Ziplinebanan är bara början på Little Rock Lakes satsning. Sjöarna långt där nere har fantastiskt fiske. Bland skogarnas alla stigar kommer mountainbikecyklister få smaka en specialdrink av mjölksyra och adrenalin.

– Vi planerar en hängbro över en ravin. Där gäller det att hålla balansen när man cyklar över.

Zipline 3Dags att släppa taget

Nu har jag fått på mig selen och mina guider, Jonas själv och Peter Szabo, går igenom säkerhetsrutinerna. Jag får fylla i ett papper om närmast anhörig och skriva under på att jag känner till riskerna. Uppe på plattformen, med tårna över kanten och blicken mot marken, känner jag av svindeln. Jonas berättar att jag ska hålla upp benen för att få upp farten och sträcka ut kroppen om jag vill bromsa. Det finns även en handbroms och om jag närmar mig målet i för hög hastighet vinkar han ”sänk farten” med armen, som en trafikpolis.

– I värsta fall fångar jag dig och dämpar farten med kroppen, men det är större risk att du bromsar för mycket och inte når ända fram. Då får du gå armgång eller så får vi skicka ut en lina och dra in dig, men det kan ta tid så undvik det.

Zipline2Jonas vinkar från andra sidan och Peter säger att det är klart att köra. Ett steg ut i intet och det viner om vajern som gungar lite lätt medan farten ökar. Marken där nere flimrar förbi när jag flyger fram. Tornet närmar sig och jag fäller ut landningsstället. Det vill säga rätar ut kroppen, bromsar upp farten och stannar tryggt bredvid Jonas. Det är en häftig upplevelse och Jonas blick intygar att man aldrig tröttnar. Någon sekund senare kastar han sig ut på banans andra etapp.

Den småländska envisheten

Terrängen är oländig. Ändå står banan på plats med gedigna torn och vindlande trappor för ravinens brant. Modulerna som tornet är byggt av har lyfts på plats med kran eller helikopter. Annars har de burit virket för hand och snickrat på plats i skogen. Nu får två års slit sin belöning.

– 90 procent är helt egenbyggt. Arbetsinsatsen är den största investeringen och jag får erkänna att det har känts hopplöst ibland. När skruvdragaren dör, det småregnar och är mörkt. Man måste vara lite galen för att göra det här. Det är helt klart.

Galen. Och envis. Trots att det varit motigt emellanåt har Jonas och Håkan aldrig tappat tron på sitt projekt.

“Happy ending”

Om en vecka kommer den amerikanska bankonstruktören för att finslipa de sista inställningarna inför premiären.

– Vi har redan sålt närmare 100 presentkort och haft några grupper här på förhandsvisning, och det lovar gott. Det krävs något i den här storleken för att locka ut folk i skogen.
Min provtur är slut. Vi står nedanför måltornet. På skylten bredvid dörren står det ”happy ending”. Jonas skrattar:

– Jag såg de där skyltarna överallt i Thailand och tyckte det skulle passa här. Nu har man berättat vad det betyder för mig, men då var skylten redan klar.

www.littlerocklake.com